Sarahs

En sak som jag var nöjd med i morse var att all träning börjar ge resultat! WOW!

Inte överdrivet men lite och det ger mig ett gott hopp. Träning var ju mitt liv innan.

Jag simmade under många många år i tre olika klubbar dessutom. Jag tror att det påverkade mig positivt att byta klubb så många gånger. Nya tränare, nya människor, ny träning och ny bassäng :)

När jag var 19 slutade jag. Då tränade jag i ungdoms elit och simmade lag i SM. Sedan försvann motivationen helt,studenten, balen och allt annat tog ifrån mig fokuseringen på simningen. Att få en ny tränare förbättrade inte situtionen tyvärr.

Men efter totalt 13 år i simbassängen sa det stopp. Jag kunde inte gymma på badet längre, det fanns ingen mening. Jag skämdes, skämdes över att ha gett upp. Kände mig så totalt värdelös. Så under ett helt år tog jag paus från nästintill all sorts träning. Bara för att jag kände mig dålig. Känslan av att det räckte med träning fanns inom mig.

I höstas bytte jag gym, vilken tur. Nya människor och ingen som visste om att jag simmat innan. Det kändes faktiskt skönt och hade även pojkvännen som peppade mig. Men motivationen fanns inte där, i alla fall inte tillräckligt. Jag tränade ca 2 gånger i veckan men inte särskilt regelbundet. Vad är meningen med att träna när jag inte har något mål?

Men för någon vecka sedan förstod jag att min kropp behöver träning. Den behöver utmattas, tömmas på energi och den behöver få pressas mentalt för att jag ska må bra. Mina muskler har varit i vila och alla dagar utan träning har gett konsekvenser. Konditionen finns som tur kvar :)

Så nu har jag tagit tag i det på riktigt, med mat och träning. Jag är knappt sugen på godis eller choklad längre! Poppisar tillåter jag mig själv att äta ibland. Men som vi alltid sa hemma, äter man bra och tränar så får man unna sig lyxig frukost och godis, chips eller glass på helgen!!!