Jag mår bra...
Halkade i duschen igår kväll. Simon hade precis duschat och jag märkte inte att det var jätte blött på duschgolvet. Jag tar ett steg in, halkar, landar med min fot på stål listen (ni vet sådan för skjutdörrar i dusch). Jag kunde få tag på någonting kunde ju bero på att det bara finns kakel. Aja, iaf så svullnade hela foten upp och blev blåröd vilket i sin tur ledde till att jag inte kunde trampa med foten. Men imorse var det lite bättre och kunde halta fram till skolan. Fick skjuts av My hela vägen hem efter skolan, skit snällt!!!
Helt plötsligt började jag uppskatta hur det är att kunna springa och gå! Jag har lite svårt för att uppskatta mitt liv och försöker jobba med det varje dag. Intala mig själv. Samtidigt som jag tar på mig skulden för väldigt mycket. Men jag har fått svar på en viktig sak och det mår jag lite bättre av. Jag har världens bästa pojkvän, verkligen! men så svårt att uppskatta ibland.
Men efter allt som hänt har jag inte dig kvar. Dig som jag alltid älskat mest. Du var min andra halva och är fortfarande fast i mina tankar. Du och jag förlorade varandra i slutet. Jag tillåter inte det! Båda vi är tävlingsmänniskor till tusen så vi borde kämpa för att vinna varandra tillbaka. Du och jag. Jag är beredd att kämpa för hela mitt hjärta, men är du det?
Nu kommer simon för att hämta mig. Han har med sitt kryckor?! ÄR detta ett skämt?! Jag skulle aldrig använda ett par kryckor för den här olyckan!!!
Kommentarer
Trackback
